No stress

En dag kvar! Och jag sitter här och skriver trots att jag har tusen saker att göra. Men ändå är det mesta fixat och klart. Sakerna ligger framme, färdigt för att packas ned i vakuumpåsar (Finns på Clas ohlson för 50 kr! Bara ett tips sådär) och tryckas ned i ryggsäcken. iPodarna är laddade, kameran ligger där den ska och biljetterna är nedpackade i den obligatoriska magväskan. Trots att jag är väl förberedd är jag ändå så jäkla stressad.

Vill inte packa. Vill inte att väskan ska bli överfull. Vill inte att jag ska glömma något. Resfebern har sakta men säkert valt att infinna sig.. Men då känns det alltid skönt att tänka på hur Patrik hanterar situationen. Han har nog som bäst börjat tänka på vad han eventuellt ska ta med sig och tanken på att ta upp väskan från källaren har kanske, bara kanske, infunnit sig. Ibland önskar jag att jag kunde göra som honom, ta det lite som det kommer, inte stressa upp mig för saker och bara leva i nuet. Det är han bäst på! Jag tror att våra olika personligheter kommer göra oss till bästa reseparet någonsin! Blir någon bra balans mellan Patriks "ta det som det kommer" och mitt "det måste fixas, och det, och det".

Nu ska jag fortsätta att göra allt som måste göras, bland annat ringa och stressa Patrik.. Hehe.

Vi hörs när vi hörs, om det nu är kvar i Sverige eller Australien!


/ Emmie

             Patrik utan någon som helst stress i blicken