25/3 2011
Anledde vi på flygplatsen i Christchurch.
Vi möttes av ett svenskt vårklimat, som fyllde våra hjärtan med glädje och extas. Med leenden stora som bananer hittade vi en buss som tog oss in till staden. Vårt hostel var en av de få byggnaderna som stod upp helt, efter jordbävningen som drabbade Christchurch den 22e februari. Det enda som hostlet drabbats av var orent vatten, vilket innebar att vi fick sprita våra händer titt som tätt.
Efter en gedigen promenad genom parken återvände vi till hostlet efter en thai-måltid på en av de få restaurangerna som var helt efter jordbävningen. Var ganska trötta då vi fick upp klockan fyra på morgonen i Brisbane och gick därför och la oss tidigt och kollade på film. Klockan 2:11 började sängen svaja fram och tillbaka. Emmie trodde att det var jag som spelade ännu ett legendariskt spratt. Men i verkligheten var det ett efterskalv som varade i 15 sekunder. Kändes läskigt och häftig på samma gång.
Dagen efter bestämde vi oss för att vandra så nära stadskärnan som möjligt. Vi visste att större delen av centrum var avstängt på grund av all skada efter jordbävningen. Visade sig att man kunde komma väldigt nära det mest skadade området om man gick runt det.. Nästan omedelbart började man se skadade hus, vars väggar kollapsat. Kändes som att gå runt i en spökstad. Överallt stod det vakter, som hindrade plundrare från att ta sig in i staden. Vi såg en byggnad (15 våningar hög) som såg hel ut. Men på ett av fönstren stod ordet "help". Vakten förklarade sedan att trapporna i huset hade kollapsat och att folk var fast där inne i fyra timmar. Var förmodligen några människor som hade dött där också, om de var på väg ned i trapporna vid fel tillfälle.. Byggnaden skall, likt många andra, rivas inom den närmsta tiden. Fönstret med "help" fick hela jordbävningen att kännas otroligt verklig och nära. VI vandrade vidare och såg byggnad efter byggnad med förstörda fasader. Ett nytt hus med massor av lägenheter höll som bäst på att rivas när vi gick förbi.
Tillslut kände vi att vi hade fått nog av jordbävnings-drabbade hus och gick till botaniska trädgården, där vi fick njuta av det fortfarande vackra och oskadade Christchurch!
Dagen efter tog vi bussen mot Kaikoura.
Vi möttes av ett svenskt vårklimat, som fyllde våra hjärtan med glädje och extas. Med leenden stora som bananer hittade vi en buss som tog oss in till staden. Vårt hostel var en av de få byggnaderna som stod upp helt, efter jordbävningen som drabbade Christchurch den 22e februari. Det enda som hostlet drabbats av var orent vatten, vilket innebar att vi fick sprita våra händer titt som tätt.
Efter en gedigen promenad genom parken återvände vi till hostlet efter en thai-måltid på en av de få restaurangerna som var helt efter jordbävningen. Var ganska trötta då vi fick upp klockan fyra på morgonen i Brisbane och gick därför och la oss tidigt och kollade på film. Klockan 2:11 började sängen svaja fram och tillbaka. Emmie trodde att det var jag som spelade ännu ett legendariskt spratt. Men i verkligheten var det ett efterskalv som varade i 15 sekunder. Kändes läskigt och häftig på samma gång.
Dagen efter bestämde vi oss för att vandra så nära stadskärnan som möjligt. Vi visste att större delen av centrum var avstängt på grund av all skada efter jordbävningen. Visade sig att man kunde komma väldigt nära det mest skadade området om man gick runt det.. Nästan omedelbart började man se skadade hus, vars väggar kollapsat. Kändes som att gå runt i en spökstad. Överallt stod det vakter, som hindrade plundrare från att ta sig in i staden. Vi såg en byggnad (15 våningar hög) som såg hel ut. Men på ett av fönstren stod ordet "help". Vakten förklarade sedan att trapporna i huset hade kollapsat och att folk var fast där inne i fyra timmar. Var förmodligen några människor som hade dött där också, om de var på väg ned i trapporna vid fel tillfälle.. Byggnaden skall, likt många andra, rivas inom den närmsta tiden. Fönstret med "help" fick hela jordbävningen att kännas otroligt verklig och nära. VI vandrade vidare och såg byggnad efter byggnad med förstörda fasader. Ett nytt hus med massor av lägenheter höll som bäst på att rivas när vi gick förbi.
Tillslut kände vi att vi hade fått nog av jordbävnings-drabbade hus och gick till botaniska trädgården, där vi fick njuta av det fortfarande vackra och oskadade Christchurch!
Dagen efter tog vi bussen mot Kaikoura.
Byggnad som håller på att rivas
Botaniska trädgården
Botaniska trädgården
Botaniska trädgården
Botaniska trädgården
Grattis på din födelsedag Emmie!
SvaraRaderaVi hoppas att du får en underbar födelsedag! Vi tänker på dig och saknar dig mycket!
Massor med pussar och kramar till dig på din dag från Mamma o Pappa. Vi älskar dig!
Många kramar till Patrik också. Var rädda om er!
Grattis på födelsedagen!! Hoppas dagen har varit kanon =) Här hemma i Sverige firar vi dig ett par timmar till!!
SvaraRaderaPuss